Jag vet att detta inlägg kommer 9 månader för sent, men jag har en tendens att må dåligt bara jag tänker på ett avverkat lopp så den första tiden efteråt kunde jag inte skriva något.
Med rädsla för en förkylning så bodde jag förra året de sista dagarna innan jag åkte ner till Stockholm hos mina föräldrar då min sambo var sjuk. Den sista månadens träning var ju inte optimal med tanke på skadan så det var skönt att man hade varit hyffsat flitig med träningen under våren 2010.
När jag flög ner till Stockholm så var jag ordentligt taggad även om det kändes lite tråkigt att man skulle vara ensam som sprang för Team An Honest Mistake och det fanns ingen som man kunde dela allt på plats med. När jag kom in till Stockholm så gjorde jag inte heller om 2008 års misstag att jag gick på stan hela dagen utan jag gick en snabbis på Åhléns, sedan så åkte jag och hämtade jag min nummerlapp på Östermalms IP. Som vanligt var det trevligt att gå runt på mässan, men jag måste säga att det var riktigt dåligt att försäljarna av energidryck hade slut på energigel. Jag fick därför bege mig till Runners Store och köpa lite energigel, fick även med mig lite uppladdningsgel som man skulle äta dagen innan loppet. Det smakade dock inte gott utan var som att äta tjockflytande apelsinsylt kryddat med socker.
Jag hann även få i mig en portion spagetti bolognese på Seven Eleven till lunch. Jag begav mig sedan hemma till helgens värdpar Anna och Mark i Sickla där jag skulle sova. Vi begav oss sedan till Sickla köpcentrum för att handla till kvällen portion spagetti bolognese(hade bara ätit det senaste dagarna innan loppet) Jag var först lite tveksam till snabbmat men tänkte att jag behövde allt som jag kunde få i mig så jag tryckte i mig en kebab.
Vi åt en relativt sen middag och Annas bolognese var ljuvligt god. Jag drack en hel del vätska och det var också under kvällen som jag fick i mig den äckliga uppladdningsgelen. Jag kom i säng hyffsat tidigt, kring 23.00 men det var rätt svårt att somna.
På morgonen så åt jag en stor tallrik havregrynsgröt, mackor och ägg samt sedvanlig C-vitamin och ytterligare vätska. Jag tog det sedan väldigt lungt och klädde på mig och förberedde utrustningen. Detta är inget som man ska göra i hast utan man ska nog räkna med att det kan ta en timme. Innan vi skulle åka iväg vid elva tiden(starten var kl 14.00) så åt jag en portion med pasta samt en liten yoghurt.
Vi tog sedan en färja in till stan och trots att det var rätt varmt ute så hade jag på mig träningsoverallen. När vi kom till starten så gjorde jag i ordning det sista, satte på chippet på skorna, tejpade bröstvårtorna och smörjde in ljumskarna med vaselin. Nästan lite erotisk över det hela…
Utrustningen för dagen var korta tight/kalsonger från Nike, löparsockar, vit löparkeps från Reebok, svarta korta Nikeshorts samt för första gången fick jag ärofyllt dra på mig Team An Honest Mistakes tävlingströja. På fötterna satt mina Asics Kayano.
Här ringer Per och stör mig under mina förberedelser inför loppet!
Jag körde en kortare uppvärmning, stretchade lite och gick sedan till starten. Det enda som jag glömt var lypsyl(bra att smörja läpparna då de bli torra och man blir törstig) Vätskebältet var fyllt med två flaskor vatten och två flaskor sportdryck, jag hade även två tre energigel med mig samt lite smågodis som det är gott att suga på när man blir trött.
Jag gick och placerade mig på min plats i startfältet och jag hamnade rätt långt bak. Jag satte sedan igång musiken och kl. 14.00 när starten gick så kunde man nästan börja att jogga på en gång, lite skillnad mot 2008 när det tog 10 min innan man passerat startlinjen. Den här gången tog det cirka tre minuter.
En annan skillnad mot 2008 var att alla runt i kring mig hade samma tempo så man slapp försöka kryssa förbi folk utan det var bara att glida med och det gick fort att hitta ett behagligt tempo i takten kring 5.30 per km som jag tänkt hålla under loppet. Första halvan av loppet flöt på rätt bra och stämningen i publiken var grym.
Efter att jag ungefär hade passerat 18 km så kom tröttheten smygande och just innan halva loppet var passerat så tog jag en energigel med colasmak som var riktigt äcklig i värmen.
Första halvan av loppet passerades på 1:57:34 och det var efter detta som man börjar få svårt att hålla orken och skallen uppe. Jag sprang sedan ett tag med fyra timmarsgruppen och jag började sedan helt bokstavligt följa efter en kille. Han såg väldigt pigg ut och hade ett bra löpsteg så jag började springa ca 1-2 meter bakom honom och om han bytte sida så bytte jag sida. Jag följde honom ett par kilometer och jag började fantisera om att jag var en agent som skulle skugga honom. Efter att ha sprungit bakom en halvmil så började han märka vad jag höll på med och han vände sig om flera gånger och tillslut slog han av på takten så jag fick fortsätta själv.
Om jag hatade det långa varvet ute på Djurgården 2008 då det var då jag blev som tröttast så tyckte jag att det gick bättre nu, det är inte lika mycket publik men man kan hitta skugga och många står ute och sprutar vatten med sina vattenslangar så man kan svalka av sig i värmen och det är riktigt skönt.
Jag kom sedan ikapp en riktigt fräsch blondin som sprang i sportbehå samt ett par vita korta shorts med texten BAJEN på rumpan. Jag hade sett henne i början av loppet och nu så hade jag henne framför mig rätt länge och det var trevligt att ha något annat att titta och tänka på i tröttheten.
Sedan finns det inte så mycket att skriva om, efter Västerbron andra varvet så drog jag upp volymen på max på ipoden, drog igång Daft Punk på hög volym och försökte sedan bara att kämpa. Det var riktigt gott att få druvsocker vid en kontroll och jag tog ett par stycken och det gav lite lite energi.
Sista milen handlade egentligen bara om en sak och det var att springa snabbare än fyra timmar.
En bild på mig efter ca 40 kilometers löpning och den visar rätt bra hur trött jag var!
Vid 40 kilometers löpning stod min sambo och Anna, Mark och Agnes och bara en sådan liten sak att någon hejar på en gör att man får lite energi. Jag kunde fortsätta springa sista 2 km i ungefär samma tempo även om det tog emot och känslan när jag kom in på stadion var obeskrivlig. Jag hade tom. lite energi kvar till en spurt och kom i mål efter 42 195 meter på tiden 3:56:32 och jag var inte alls lika död som 2008 när jag av utmattning spydde ner hela Östermalms IP efter målgång. Men den här gången så sprang jag nästan en timme snabbare så att det är väldigt stor skillnad på fyra och fem timmars konstant löpning.
Det som gick bäst för mig under 2010 års Stockholm Marathon var nog att jag lyckades hålla ett jämnt tempo under hela loppet och det var också min taktik och mitt mål med loppet. Att jag dessutom klarade att springa under fyra timmar var ett annat mål som jag hade.
Men efter målgång så drog jag upp en kall Carlsberg som jag haft i en liten kylbag i väskan som var inlämnad och en sak är säker och det är att den ölen som jag drack då var 2010 års godaste öl!
Här pustar jag ut efter loppet. Om någon funderar över mustaschen som jag hade så är det en hyllning till den svenska marathonlöparen Åke ”Biten” Eriksson som vann Stockholm Marathon 1991 och 1995. Det är nog inte omöjligt att jag kommer att utmana de andra i Team An Honest Mistake till en mustachodling inför årets lopp!
/Martin som har skrivit ihop detta samtidigt som han ha sett grisen Northug vinna femmilen
anhonestmistake IV 