Den senaste tidens löprundor har varit som en lång safari.
Förra lördagen när jag sprang på Backens eljusspår så under tredje varvet så sprang plötsligt en råtta rakt över spåret och jag skrek till på samma sett som jag gör när Per utövar polisvåld och bryter ner mig med en massa fula snutgrepp…
Under onsdagens långpass så hade jag sprungit cirka 18 kilometer när det dök upp ett rådjur på vägen framför mig och min enda enda tanke var att jag skulle springa ikapp rådjuret, hoppa på det och sedan bryta nacken av det… allt för att bygga på min nya machoidentitet. Jag hann inte ens närma mig rådjuret innan det tog till flykten så kanske förstod det mina onda avsikter.
Igår kväll när jag sprang nere vid älven dök det upp en helsvart katt som korsade vägen och vidskeplig som jag är så spottade jag ett antal gånger över både höger och vänster axel(vet inte vilken som man ska spotta över) Om jag nu blir sjuk eller skadan så beror allt på kattjäveln.
Idag så har jag inte sprungit då jag känner att det ligger en förkylning och lurar bakom något hörn. Måtte den inte drabba mig nu!
/Martin som nu ska lägga sig, ska försöka få minst 7 timmars sömn varje natt inför loppet!