Jag vet, vi har försökt oss på det här med träningsläger tidigare. Varje gång har vi misslyckats fatalt men jag och Martin ger inte upp så lätt!
Kom hem till Umeå igår efter en lång natt på tåget med sittplats! Kände mig därför tvungen att bli av med träsmaken så jag lånade farsans skidor och gav mig iväg till Olles spår och körde milspåret ett varv. Farsan satsar helt och hållet på bra glid och tycker att fästvalla är överskattat. Blev därför till att staka sig runt hela spåret med farsans alldeles för korta stavar, bra träning för armarna! Jämfört med spåren i Vasaloppet och spåren i Brödabacken i Simlångsdalen höll Olles spår värdsklass!
Några timmar senare var det dags för Team Anhonest Mistake att köra sitt första gemensamma träningspass för i år! Löpning broarna runt i Umeå med start utanför Martins lägenhet, en sträcka på cirka 12 km. Martin såg som vanligt oförskämt pigg ut under hela träningsrundan och spurtade ned mig helt och hållet i sista uppförsbacken, lovar gott inför Stockholm Marathon!
Känns fantastiskt att vi i Team An Honest Mistake redan efter en dag krossat våra prestationer i tidigare träningsläger! 2010 kan mycket väl bli året då Team Anhonest Mistake får sitt stora genombrott i löpspåren, eller vad tror du Martin?
Daniel Pernikliski om hur ålderskrisen påverkat hans kompisgäng
Det kom från ingenstans och spred sig lika snabbt som ögoninflammation. Under loppet av något år hade halva min bekantskapskrets börjat springa maraton. Det började med en utmaning från en väns chef om ett halvmaraton i Göteborg. Vännen ville ju inte vara sämre än sin betydligt äldre chef och började träna strukturerat.
Under träningens gång blev den utmanade vännen lite småhånad av andra vänner, över den plötsliga hurtigheten. ”Är det frågan om en ålderskris?” kunde man höra. Under en kväll med många öl hade den mest kritiska vännen och den hurtiga vännen lekt med tanken om hur det skulle vara att springa ett helt maraton någon gång i livet.
En kväll som slutade med att det på småtimmarna, över internet, bokades två flygbiljetter och två anmälningar till Chicago maraton.
Och plötsligt hade den mest kritiska vännen och den hurtiga vännen blivit ett löparpar. Det diskuterades riktig kost, löparskor, pulsmätare och energidrycker – varvat med historier om folk som skitit på sig medan de sprungit maraton. Sedan dess har skaran av löpare bara fortsatt att växa.
Det som är gemensamt för alla är att de var vältränade när de var yngre.
Men under åren som gått har vissa fördjupat sig i rocknroll och dekadens, medan andra har levt mer stillsamma liv, i sällskap av chips och gräddiga såser. Det kan inte vara en slump att det är nu det sker och inte för tio år sedan, det måste vara en så kallad ålderskris.
Men det måste finnas värre kriser än de som leder till god kondition och rosiga kinder.
Och allt hade varit frid och fröjd om det inte vore så att man nu även på fester plötsligt hamnar mitt i vilda diskussioner om det perfekta underlaget, eller liknande. Fortsätter det såhär ställs jag snart inför ett dilemma: att börja springa eller att byta vänner.
Alternativt att härda ut och invänta nästa kris och hoppas att den för med sig någonting roligare.
Nu har jag inlett träningen inför Göteborgsvarvet 2010 Martin! Smått tung i huvudet efter en lördagskväll med något glas whiskey för mycket snörde jag på mig mina Asics och pluggade in hörlurarna i öronen och gav mig iväg på en tänkt milrunda. Efter ett par kilometer inbillade jag mig att jag minsann lätt skulle fixa en tur ut till Grötvik, minns den rundan som relativt lätt!
Oj vad fel jag minns! Efter att ha sprungit Prins Bertils Stig och precis fått syn på båtmasterna vid hamnen högg det till i magen av törst och hunger! Förbannade min naiva inbillning om en lätt Grötviksrunda! Givetvis var vattnet som vanligt avstängt vid räddningsstationen. Stannade därför till och övervägde kort om jag skulle spurta upp till stenbrottet och avsluta det hela smärtfritt eller om jag skulle bita ihop och kämpa mig de återstående 6,5 kilometerna hem med risk för att falla i koma av törst och hunger!
Jag valde det senare eftersom jag insåg att jag aldrig skulle orka springa upp och kasta mig ut från klipporna. Med blodsmak i munnen och två nyblivna blåsor, en på varje fot, stapplade jag tillsist in i min lägenhet och kollade klockan. 80 minuter tog löpturen på 15 km… bedrövligt! Ska jag lyckas springa Göteborgsvarvet under 1:40 måste jag skärpa till mig.. rejält!
Lite grafik på den ”lätta Grötviksrundan”.
Hur går det för dig Martin, ute och springer för fullt eller har du fortfarande intressanta diskussioner med Ulrik? Saknar inlägg om hur din marathonträning går!
/ Per som njuter i fulla drag av en obeskrivlig träningsvärk!
Min innebandysäsong avslutades i lördags med en vinst och det slutade men att vi hamnade på en nionde med två lag efter oss=vi blev ett mittenlag.
På kvällen var det lagfest och en och annan öl slank ner och jag fick bra träningsråd av en gammal storlöpare som nu spelar i laget. Han sa att jag skulle köra ett tvåtimmarspass per vecka där jag inte tog ut mig, ett hårt millopp samt två intervallpass i veckan och att jag skulle vara i bra form till Sthlm Marathon.
När jag vaknade upp på söndagen kände jag mig rätt pigg och min bror kom förbi och fixade med några element i lägenheten vid nio på morgonen. När han åkte hem vid elva så började jag känna mig mer och mer sliten och jag trodde att det berodde på att jag sovit för dåligt. Fram emot eftermiddagen så kom nattens ”chicken tikka” från Subway upp och jag fick besöka porslinstronen vid ett par tillfällen.
På natten när jag än en gång fick springa upp till toan för att hulka upp den enda som jag fått i mig under söndagen =en kanelbulle.
Jag hade även riktig frossa så det visade sig att jag dessutom förrutom magsjuka dessutom dragit på mig hög feber.
Idag tisdag har jag fortfarande inte lyckats fått i mig någon mat utan jag ligger hemma sjuk på soffan och jag närmar mig med stormsteg min marathonvikt.
Min marathonträning som skulle vara i full gång nu, men som vanligt drabbas vi i Team An Honest Mistake på bakslag efter bakslag.
VÅR!! Japp, kändes som det när jag knallade runt i Halmstad idag! Solen sken, den sista snön droppade från taken och fåglarna kvittrade. Blev otroligt sugen på att dra på mig löparskorna och jogga ut en sväng i det härliga vädret men, Vasaloppsförkylningen har inte gett med sig än så jag får nog vänta ett par dagar till innan det är dags för ett löppass!
Under promenaden började jag fundera smått över det sjuka med att vilja ut och springa bara för att vädret var fint. När blev jag sådan? För att hitta svaret måste jag tänka tillbaka till 2001/2002 då jag bodde på internatet vid Hjälmareds Folkhögskola. Den här tiden bestod mestadelen av min träning av styrketräning och en och annan powerwalk om somrarna tillsammans med An Honest Mistake:s näst bäste medlem.
Av någon anledning, kommer inte ihåg vilken, gav sig jag och min rumsgranne ”206” oss ut en löprunda runt sjön Lilla Färgen. Springer man Lilla Färgen runt blir sträckan ungeffär 3,3 kilomer, en sträcka som då helt och fullt kunde jämföras med ett halvmarathon idag. På något märkligt sätt blev löpturen ett stående inslag i vår vistelse på Hjälmared och när våren kom 2002 kommer jag ihåg att jag för första gången i mitt liv njöt av att jogga Lilla Färgen runt! Stort tack till dig ”206” för att du tjatade med mig ut på ett flertal av dessa löprundor!
Vet inte om min gamle rumsgranne fortfarande håller igång med löpningen. Team An Honest Mistake utlovar i alla fall ett gratis medlemskap till den långe trumslagaren i Concrete Society utifall att denne plötsligt skulle överaska genom att snöra på sig löparskorna för en snabb comeback i löparspåret!
Håll i er, här kommer den bistra sanningen om en dag i fädrens spår!
Wass-Per summerar!
02:45
Vaknar av ett jäkla oväsen i sovlogementet, när jag tittar upp från sängen flackar skenet från ett tiotal pannlampor omkring i lokalen. Många nervösa Vasaloppsåkare som inte kunnat sova och som nu gett upp och börjat famla i mörket efter sina skidtrikåer.
03:15
Revelj för min del. Käkade frukost beståendes av blaskig havregrynsgröt, ett par frallor, en kopp java och en medhavd matburk pastasallad. Märkligt tomma blickar hos många Vasaloppsaspiranter vid frukostborden.
03:50
Inser att tiden rinner iväg, hugger tag i en busschaufför som står parkerad utanför Unihoc Arena. 5 minuter senare och 100 kronor fattigare kan jag pusta ut i och med att jag slipper ta mig in till Mora för att hoppa på Vasaloppsbussarna där.
04:10
Sitter på bussen och inser i samma ögonblick som bussen kör iväg att jag inte har med mig något ombyte till målgången. Men skitsamma, det löser sig senare!
07:40
Bussen svänger in på parkeringen i Berga By, så nära startområdet man kan komma! Efter att ha tryckt i mig ytterligare en medhavd matlåda pastasallad samt två powerbars inser jag att ett besök på herrarnas kan vara klokt innan start!
07:50
Står som nr 1 i kön till ett par otroligt ohälsosamma bajamajor när Kollegan Christian dyker upp, kul att hinna träffa h0nom men mötet blir kort eftersom bajamajan kallar. Efter väl uträttat uppdrag blir det en språngmarsch upp till nummerlappsutlämningen i Sälen för att hämta ut nummerlapp och möta upp brorsan som fortfarande inte anlänt till Berga By. Förbannat kallt ute!
08:00
Starten går av stapeln för Vasaloppet 2010. Missar det roliga eftersom jag precis mött upp brorsan vid nummerlappsutlämningen.
08:05
Nummerlapparna sitter på och brorsan har fått sina funktionsstrumpor. Har hunnit reflektera över hur fattig ”startpåsen” för vasaloppet är. Inga gratisprylar alls, bara klisterlappar för uppmärkning av skidor, påse och väska samt nummerlapp. Betydligt bättre uppstyrt vid Sthlm Marathon där man även får med lite ätbart, kläder och smärtlindrade gel!
IFK Arvidsjaur SK:s stolthet – brorsan, som precis fått ordning på alla prylar.
Jävre IF:s och Team An Honest Mistake:s snabbaste deltagare äntligen klar för start!
08:15
Starfållorna ekar tomma. Jag, brorsan och brorsans kollega Robin letar oss ut genom startfålla nr 3. I precis detta ögonblick utannonseras att de som fastnat i bilköerna och därmed inte hunnit fram i tid till starten får sin faktiska starttid registrerad om de går in genom startfålla nr 1. Måste erkänna att det känns bittert att ha missat Vasaloppets stora begivelse, mass-starten!
08:20
Efter att ha känt på mina nya skidor i ca 1 km utan att ha sett röken av andra Vasaloppsdeltagare än brorsan och Robin tar det plötsligt tvärstopp! Vi är framme vid den berömda flaskhalsen i första backen. Ett myller av skidåkare tornar upp framför oss! I detta läge kollar brorsan snabbt tillbaka och konstaterar att vi ligger stabilt sist i Vasaloppet, en merit i sig!
Hopplöst sist, men en skidåkare från Arvidsjaur surar inte för det!
Brorsan och Robin. Robin skall ha heder för att han som skåning med endast 3 mil i kroppen och med hyrd skidutrustning vågade sig på Vasaloppet!
Mycket folk var det och sakta gick det!
Stötte ihop med en gammal bekant när vi slogs i trängseln vid första backen! Den gamle skidvirituosen Erik Bondesson har plockat ned skidorna från hyllan och gjorde en bra tid för Umedalens IF i årets Vasalopp, 08:31:29!
Kylan gjorde sig påmind i första backen, ligger dock i lä jämfört med idolen Wassberg!
10:00
Stenhård spurtstrid mellan mig och brorsan mot etappmålet i Smågan! Brorsan vinner spurten men slösar för mycket kraft och tar nästan helt slut! Märkligt nog fick brorsan en sämre tid än mig i Smågan, 10:00:47 mot mina 10:00:45!
Tempot fram till Smågan var smärtsamt lågt, trots detta blev jag otroligt hungrig under sträckan vilket åtgärdades genom att hälla i sig 3 muggar blåbärssoppa, 2 muggar sportdryck och trycka i sig 4 bullar!
13:33
Har klarat halva Vasaloppet i och med att jag glider in mot Evertsberg. Brorsan har fortfarande inte riktigt hämtat sig från spurten i Smågan och sackar efter lite. Nu är första gången jag inser att jag kommer klara av hela Vasaloppet, ruggit skönt att känna att kroppen fortfarande är full av energi och att skidorna är GRYMMA! Mot alla odds verkar det dessutom som om jag kommer klara mig utan skavsår i händer och fötter! Ett stort orosmoln har dock dykt upp under de senaste kilometerna! Har plöstsligt fått enormt ont i vänsterhanden strax under båtbenet i samband med att jag stakar i lätt nedförsbacke! När jag diagonalar känner jag ingenting, märkligt!
Eftersom jag och brorsan kommit överens om att åka tillsammans och stötta varandra i mål väntar jag in honom. Under tiden jag väntar får jag syn på två personer jag personligen alltid haft svårt för, Rickard Olsson och Svt:s skitnödige krönikör Jonas Karlsson.
Jonas blev som vanligt otroligt bitter när Team An Honest Mistakes storstjärna nobbade hans erbjudande 5 tusen för en kort intervju, därav den långa blicken. Rickard var däremot inte sen att ta erbjudandet… Rickard fick förövrigt för andra tävlingen i följd se sig slagen av Team An Honest Mistake. Trots ett klart fördelaktigt startnummer åkte Rickard inte i mål på en bättre tid än 11:01:50.
Från och med Evertsberg ökade jag energitillskottet varje etapp genom att förutom 3 muggar blåbärssoppa, 2 muggar sportdryck, 3-4 bullar även inta 1 mugg buljong och 1 st energybar!
17:00
Kommer fram till sista etappen, Eldris! Här blir det ett snabbt stopp för energipåfyllning! Efter att ha väntat in brorsan vid alla tidigare etapper kom vi överens i Hökberg om att det bara var att köra på om vi hade krafter kvar, och krafter kvar det hade jag! Satte därför igång den stora spurten… ett tag, sedan korkade spåren åter igen! Fick slåss en hel del för att kunna kryssa mig framåt…
17:44
Framme i Mora!!! Sprintar upp för sista uppförsbacken och tar ett ordentligt tag och glider fram mot sista kurvan som leder in mot upploppet! Gött!!! Men vad tusan.. någon kommer på innern och glider förbi mig precis i kurvan.. gillas icket! Vida känd för mina enorma slutspurter ger jag mig in i en slutspurtsstrid som sällan skådats i Vasaloppet tidigare! Tyvärr är mitt spår inte fritt utan tvingas därför kasta mig ut i höger spår och tappar där viktiga sekunder. Ser att killen i vänstra spåret slår av på takten lite och inser att nu gäller det att ta chansen, lägger in spurt alá diagonalåkning och kommer ifatt….
17:46:15
Jag torskade spurten men klarade Vasaloppet 2010!!! Fantastiskt underbart och helt otroligt! Pustar ut i målområdet i väntan på brorsan!
17:50:15
Ser en orange toppluva närma sig målet! Brorsan sträcker armarna i luften i en storartad målgest! Så jäkla kul att han fixade det, ett riktigt bragdlopp!! Lägg märke till det befriande segervrålet brorsan häver ur sig precis när han försvinner ur bild, stort!
Bröderna Söderberg minuterna efter målgång!
Efter loppet väntade bussar som körde oss till olika idrottshallar i Mora för dusch och ombyte. Jag förbannade min dumhet när jag kom fram till idrottshallen och insåg att jag inte hade någon handduk och att jag i bästa fall kunde duscha och dra på mig överdragskläderna igen. Som tur var fick jag låna en handduk av en snäll funktionär.
20:00
MAT!!! Jag och brorsan intog en lyxig middag beståendes av pizza och pizzasallad, därefter bjöd brorsan på en öl i sin kupe på Vasaloppståget. Jag som väntat och längtat på den kalla ölen blev mycket besviken då brorsan bjöd på en pissljummen Tysk fulöl, bättring krävs till nästa år!
Avdelning goda råd/vad man inte bör göra efter vasaloppet!
Min gode bror och förebild Marcus lämnade i likhet med ett par tusen andra deltagare in sina skidor i Vasaloppets skidinlämning. För att hålla någon sånär ordning på skidorna märktes dessa upp och ett kvitto skrevs ut på var de fanns. Marcus valde dock att tappa bort sitt kvitto och att glömma bort helt var han lämnat skidorna vilket orsakade vissa bekymmer senare under kvällen!
Hur gick det då för Robin Öhman? Skånes hjälte bröt desvärre Vasaloppet 15:15:57 efter att ha kämpat med ”ytterst bristfällig utrustning” hela vägen till Evertsberg!
Vasaloppet vs Stockholm Marathon
I mitt tycke var Vasaloppet helt klart behagligare än Stockholm Marathon. Det är skonsammare för kroppen eftersom man kan variera sina rörelser på fler sätt samt genom att man får tillfälle att vila under utförslöporna. Jag trivs dessutom bättre att ta ut mig när det är ett par minusgrader i luften än när temperaturen överstiger 20 +. Så Martin, om du känner att du fixar ett Marathon, var inte rädd för att gå med i vår skidsektion och häng med till Vasaloppet 2011!
Förstår att ni väntar på ett inlägg om hur loppet gick, men vår vana trogen väntar vi in i det sista med att skriva om hur det gick! Denna gång har jag i mitt tycke en rätt okej ursäkt, jag har drabbats av den fruktade Vasaloppskoman och legat helt utslagen i veckan. Vasaloppskoman har yttrat sig i en klassisk tokförkylning och beror givetvis på att jag gav allt jag hade i årets Vasalopp… Utlovar dock ett inlägg om loppet senare under dagen.
I detta inlägg nöjer jag mig med att bifoga ett mail från ordföranden i Team An Honest Mistake:s samarbetsklubb, Jävre IF.
Om någon i Mora ser någon som sitter på restaurang i skidpjäxor och illaluktande strumpor så är det säkert Per, för han glömde att ta mig sig nya kläder och skor att ta på sig efter loppet!
anhonestmistake IV 