Min form är på väg utför.. tar mig inte ut i löpspåret som jag borde och nu fruktar jag att gårdagens synder straffar mig i form av en förkylning. Det är i stunder som dessa som jag med en tår i ögat kollar in klippet med Team Hoyt, förbannar min dåliga diciplin och mitt gnäll samtidigt som jag ställer mig frågan, hur långt är vi villiga att ställa upp på varandra om någon av oss kommer till Stockholm Marathon sjuk eller med brutet ben? Jag för min del räknar kallt med att vi ställer upp för varandra i minst lika hög grad som far och son i Team Hoyt. Skulle jag exempelvis bryta ett ben under uppvärningen tar jag för givet att Martin springer raka vägen till hemköp, snor en kundvagn, lyfter i mig och sedan springer hela vägen i mål!
För er som inte är bekanta med århundradets…. fel, milleniets hjältar i Team Hoyt slänger jag med ett litet klipp nedan. Men har ni liksom jag svårt för Amerikansk överflådig musik med religösa undertoner, stäng då av ljudet och lägg koncentrationen på det väsentliga, en riktig bragdfarsa och hans son!! Jäklar så bra de är!!
/ Per
anhonestmistake IV 